Kan man dö av ångest?
Confused
Im so cold!
Jag fryser som om det vore - 30 grader här inne, jag är helt blå och har gåshud. Jag står upp vid datorn för att förbränna mer, jag vet inte ens vad jag skriver, allt blir osammanhängande. Jag är fan sjuk alltså.
Det värsta är att ingen kommer hända. Mamma och pappa jobbar imorgon och på fredag också, när dom inte är hemma blir det bara så att jag inte äter. Samtidigt är det skönt för när dom ber mig äta blir det mördarblicken och hot om att det inte bli ngt stall. Men det är bara tomma ord, jag får alltid åka iaf för dom vet att hon behöver motioneras och att jag är den ända som klarar av bon.
En sak är iaf säker, smal till sommaren kommer jag bli om det fortsätter så här. Vilket är bra, riktigt bra! ÄVen om jag vet hur det kommer bli. lillasystrarnas ledsna blickar, mamma och pappa som kollar på mig som om jag skulle gå sönder av en blick.
Varför är det så här? Halva mig vill inte det här (smal vill den så klart vara men på ett sunt sätt, ett lagom sätt) Medans den andra halvan strävar efter kroppen med ben så smala att det ser ut som armar, en mage så platt att den inte finns, en kropp som inte orkar någonting som ständigt plågas av en smärtande mage.
Vad håller jag på med? Det här är fel sätt!
Jag gör rätt, vad som helst för en smal kropp!
Orkar inte gör familjen ledsen och besviken!
Jag skiter i vad familjen säger, dom fattar inte!
Jag är två olika personer, det blir allt tydligare. Frågan är bara vem som vinner....
Dagens
Jäsp! Det här är illa, det är inte bar att sova till kl12.00, Men för en gång skull har jag sovit ut och är pigg.
Är inne på min 2:a fasta dag och hittills är jag fortfarande pigg och "normal" Jag har inte bestämt hur lång den ska vara, ungefär så långt som jag orkar och så länge jag inte ramlar av hästen är det lungt. Ska snart iväg till stallet och rida. Eftersom konditionen på bon är nästan tillbaka nu har ridningen ökat vilket jag tycker är hur bra som helst. Det ända dåliga är att det inte kommer hinnas med så mycket annan träning men dom dagarna hon vilar ska jag försöka ut på en pw iaf 30 min, kommer säkert inte orka så mycket mer med fastan heller och då är det bättre att sätta upp rimliga mål och sen att man klarar det och vissa dagar mera, då bilr man mycket gladare.
Idag är det exakt 3 veckor kvar tills vi åker. Liiite små panik har jag allt men jag tror att det kommer bli ganska bra iaf. Annars vet jag inte vad jag gör.
Ha det bra och fortsätt kämpa!
My love, my ponny
Veckans mål: v.22
- Motionera så att jag förbränner minst 300 kalorier
- Röka max 1 varanan dag
- Stå upp så mycket som möjligt
Let it happend
Sen nu i tre dagar blir det fasta, sen 4:e dagen blir det bara en måltid på ca 100 kcal. Om ens det vi får iaf se hur det blir. Nu har jag iaf cigg så allt kommer lösa sig! Bon ska vila nu idag sen ska jag ta en rask promenad med henne på måndag på 50 min. Sen blir det hårdkörning igen! Jag ÄLSKAR att rida! Ska gå och skriva ihopp ett schema för dagarna fram till den 17 Då vi drar i väg på semester!
The way it is
Imorgon (eller snarare idag) Blir det en 80 mins promenad när jag vaknar och sen ska jag städa hela huset idag ist sen snabbt iväg till Bon och först gå med henne 25 minuter sen rida 15 min sen gå 25 min igen. Eftersom mamma och pappa inte är hemma så slipper jag tjat om maten, yes! Samma sak blir det på lördag men då byter promenaden och ridningen ordning. Även där kommer jag slippa undan eftersom alla kommer vara så upptagna med konfirmations planeringen!
Idag och igår har jag vart med mina två bästa vänner. Vi har varit ute, rökt lite och chillat (dom har smokat i sog en massa godis, och jag stog emot!!) As mysigt har det varit. Kanske ska ta en promenad med en av dom på lördag också :)
Jag mår bra just nu, visserligen är jag trött som ett as och svimfärdig men ändå..jag mår bra i själen! Jag kommer få en bra sommar!
My heart goes Düm tek tek
Har nyss kommit hem från stallet och ska snart gå upp och ta en dusch. Det var riktigt roligt idag faktiskt, först gick jag 20 minuter medans lillasyster red (det är tur att Bon har så jävla snabb skritt) sen satt jag upp och travade och galoppera henne i 15 minuter, mina ben var som spagethi när jag var klar xD Märks att jag inte ridit på ett tag. Iaf så var det en ganska lång avskrittning, ungefär 30 min eftersom vi gick vilse i skogen! Det är jag i ett nötskal haha.
Och inget tjat på att jag ska äta heller, dom tror väl att jag gör det, dummadumma föräldrar, nej sen har jag bara haft det allmänt härligt! Fick en rolig kommentar också av en som har hästar i det stora stallet. "Du kan ju inte väga mycket alls, jag skulle kunna sätta upp dig på min shetlansponny utan att få dåligt samvete för fan" Även om hon inte menade det ordagrant var jag ändå glad.
Nej nu ska jag göra 100 st armhävningar sen ska jag hoppa in i duschen. Hopas ni har haft en trevlig dag.
Whatever it takes
Idag har jag hittills hunnit med en rask promenad på 50 minuter (i solen!) Tagit en dusch och nu ska jag städa källaren och mitt rum sen har jag ju lovat mamma att damma övervåningen. Efter att jag är klar med det måste jag byta om snabbt till hästkläder för då kommer pappa hem och då ska vi iväg till stallet och rida bon! Jag går med henne först 20 min och sen rider jag henne ca 15 minuter (hon är nyligen igång satt) sen går jag 20 minter till medans lillasyster skrittar av henne och på så viss får jag ju ut maximalt av det, nice!
Ingen mat kommer jag hinna med idag eftersom jag kommer hem runt halv 7. Då hade jag tänkt göra lite armhävningar i pauserna också.
Imorgon blir det en morgon promenad på 50 minuter. Sen ska jag städa övervåningen åt mamma eftersom både hon och pappa jobbar. Eftersom vi är lediga torsdag-fredag ska jag ner tillmin kompis på kvällen, vi ska väl promenera lite + att jag går till henne och från henne sen som tar 20 minuter dit och 20 minuter hem. Kommer även här intre hinna med mat
Fredagen kommer jag nog bara orka gå min morgon runda, eller iaf så kommer jag ta en promenad på 40-50 minuter förhoppningsvis blir det när jag är i stallet. Pappa och mamma låter mig som sagt inte åka dit om dom vet att jag ätit dåligt. Ska försöka komma dit iaf. Men en promenad blir det iaf. Jag kommer nog inte äta ngt här heller, brukar bli lättare och lättare att inte äta ju flera dagar jag klarar
Jag har tre toppen dagar framför mig! Det här kommer bli topppppeeeeeeeennnn!
4 veckor kvar! <3
Jag vill verkligen kunna njuta av maten när vi är ute och speciellt eftersom vi firar midsommar där nere också. Sen kommer jag såklart välja lite nyttigare alternativ, jag har ju iofs aldrig gillat pizza och sånt. Men jag vill också kunna njuta av en glass vid alla mysiga caffer vid havet tillsammans med alla andra. Kommer jag klara det utan att flippa ut, för jag vill verkligen tátt det ska bli en härlig semester rakt igenom.
Men det kommer nog funka eftersom det kommer finns noll tillfällen då vi tar det lugnt, det är alltid en massa saker i farten när familjen är på semester! :)
Det är iaf lugnt med min syster nu, skönt..Nej nu ska jag titta på en film för sova kan jag verkligen inte göra nu.
Imorgon börjar mitt nya "schema" som innebär att jag kommer äta endast 400 kcal i veckan. Sen ska jag försöka komma ut och gå minst 30 min varje dag + att Bon ska börja ridas "hårt" 3 gånger i veckan. Men sen vet jag hur jag blir när jag inte äter speciellt mycket, magen vänder sig och det svartnar för ögonen och jag känner mig allmänt tom. Men hallå, jag älskar den känslan. Jag kommer klara det, jag klarar det för att få en lyckad semester utan ångest och tankar på mat.
I love you!
Hoppas iaf inte att det är ngt alvarligt , jag har gått igenom allt tänkbara saker. Våldtagen? Retad? Slagen? Men ingen låret troligt. Hon skulle inte blivit slagen eller retad eftersom hon är en sån som alla tycker om! Våldtagen? när fan skulle det ha hänt? Hon ha ju bara varit i skolan...eller? Usch jag blir så jävla orolig!
Nu ska jag gå in och ge henne en kram!
Rise to the occation
Jag har i hela mitt liv tyckt att självmord är det själviska en människa kan göra, i princiup tycker jag att det är värre än mord. Jag kan dock förstå dom som verkligen är ensam, som inte har NÅGON! Och det är inte många mönniskor som är ensama om man tänker efter. Även om man kan tro det just då så är det inte så.
Men nu börjar sakta men säker mitt omdöme om självmord svikta och jag vet inte längre vad jag ska tycka. Att få svepa i sig av all alkohol bakom mig och aldrig mera vakna, ta kniven bevid mig och bara dra ett hårt, snabbt drag över pulsådern skulle lösa så mycket, at bort all jävla ångest och den fruktansvärda känslan att äklas av sig själv!
Sen tänker jag på mamma och pappa, ellie och lovisa och bon. Jag har stått inför tuffa situationer och beslut så många gånger förut, valt fel och valt rätt. Jag är delad. Jag vill leva, jag vill dö. Varför ska det vara så svårt?
Show me heaven
Igår slutade dagen som ett helvete och hela idag kommer fortsätta i samma takt. Pappa kom ner och började tjata på mig att jag skulle äta (kl 9 på kvällen!?!?Jag har aldrig i hela mitt liv ätit efter kl 6, eller jo självklart men inte fan händer det ofta) Jag började såklart övertyga honom om att det är inte nödvändigt när jag snart ska sova osv. Sen förklarade jag fint för honom att när han skriker blir allting bara värre och kallar mig korckad och dum i huvudet. "du fattar ju inte att när du säger så att man börjar tänka på självmord" Kan ni fatta vad han säger då? " MEN GÖR DET DÅ!" Bra pappa man har va? Så snäll och förstående och framför allt vet man ju hur mycket han älskar mig när han säger så...
Idag ska vi iaf till sjukhuset och dom kan ju räkna med att don kommer få ur mig 0 info, jag kommer inte ställa mig på vågen. Dom ska förstå hur mycket jag hatar att vara där och att det är deras jävla fel att jag blir värre!
idag är jag riktigt förbannad, det var länge sen jag var så här arg, jag måste verkligen behärska mig för att inte skriva fel på tangentbordet. Nej nu ska jag hitta på ngt kul att göra så jag inte exploderar av ilska!
12/5
0 kalorier, endast vatten
Träning:
dansat 1 timme
magövningen 6 x 2min
+ stå upp i princip hela dagen
(kanske promenad med Bon, 1 timme)
Veckans mål: v.20
- Max 200 kalorier från idag (tisdag) till söndag
- Samt stå upp och "dansa" när jag har tillfälle
- Göra min magövning 6x2 min minst varanan dag
- Armhävningar 30 st x 3 eller 4 varanan dag
- Sen när tillfälle ges rask promenad 1 timme
Hey jealousy
Igår trodde jag att mingen skulle vara hemma, YES tänkte jag, ingen som tvingar i mig mat. kl 10 kommer mamma in och väcker mig "Gumman jag har gjort frukost!" Jag sätter mig upp i sängen, funderar på om jag ska snällt gå upp och äta frukost eller ligga kvar och starta världens bråk...Eftersom jag inte hade ätit speciellt mycket på 2 dagar hade jag varken ork eller lust att bråka, speciellt inte när man var så glad och uppåt. Jag gick upp åt frukost, hembakat bröd och mjölk(!) - ingen ångest för jag vart inte uppsväld eller tjock i spegelns alla vinklar.
Sen vart det lunch, tänkte inte äta ngt av den. Mamma är fortfarande lika glad och säger "vad duktig du är idag gumman" Måste hon göra så, måste hon få mig att få dåligt samvete? Vad jag än skulle gjort skulle jag må dåligt. Men fiskpinnarna och potatisen slank i. - ingen ångest.
Pappa kommer hem och har köpt en massa korsords och sodukotidningar..."för att du har varit så duktig idag, nu äter vi lite mellanmål eller hur" Dom har hittat min svaghet, dom vet vilka jävla knappar dom ska klicka på. Ett mellan mål bestående av yoghurt och flingor + en banan. - ingen ångest! Jag får nästan ångest för att jag inte får det xD
Men nu däremot har jag ångest som fan, har hoppat runt i ca 1 timme och dansat. Har inte ätit något än, hade faktiskt tänkt den men sn komer pappa ner och säger att "ja. imorgon ska vi till sjukhuset" jag känner hur panikågesten smygger sig på och jag känner hjärtat börjar slå i otakt, löligt va? Men det är så jag förknippar sjukhuset, en jävla massa ångest att behöver ställa sig i princip naken på en våg, det är fan väre en döden för mig.
Det är väl också just därför som ångesten kommer. Pappa kan ju iaf fetglömma att jag kommer äta, tills han sänger att jag aldrig mera behöver gå dit, då kommer jag börja äta. Och min pappa kommer inte ge sig, men jag är starkare. Jag vinner alltid i slutändan. Ni kan ju tänka er vilka bråk det har varit här hemma med både jag och pappa som båda vill något. Ingen ger sig på flera timmar, det är bara det att jag är mera känslokall, jag är självklar alltid skitledsen när vi har bråkat och vill bra krama honom och säga förlåt men jag gör det inte. Det är alltid han som kommer till mig och säger förlåt.
Jag antar att eftersom vi nyss bråkade blir det ingen stall för mig idag, men jag får väl dansa runt här hemma och stå upp hela dagen ist. Jag tänker vinna kampen mot pappa och jag tänker vinna kampen mot ätstörningarna, det är barra det att det sistnämda kommer ta sin lilla tid.
Är det rätt att säga?
Säger man så till någon som har ätstörningar? Jag har aldrig hetsätit i stora mängder, jag tappar däremot kontrollen men det innebär inte att jag hetsar. Jävla jävla mamma, tack ska hon ha då vet jag att jag allstå hetsar när jag har ätit en middag på 1 potatis och en hemmagjord pannbiff och glass till efterrätt. Fine, då halverar vi det!
Att förlora sig själv
Jag blir arg när dom inte säger något alls, är jag tjock då?
Jag blir irriterad när dom tittar på mig
Jag blir irriterad när dom inte tittar på mig, är jag tjock då?
Jag blir arg när dom tvingar mig äta mat
Jag blir arg när dom inte tvingar migatt äta när jag nästan faller ihop av hunger, behöver jag ingen mat eftersom jag är tjock?
Det kan inte vara lätt att ha mig som dotter, syster och bästa vän..speciellt när jag inte längre är jag.IAf är det inte mycket kvar av den jag verkligen är. Förut var jag ätstörnings****** max 2 dagar iveckan och dom andra 5 fungerade jag normalt. Nu är jag ätstörnings****** från jag öppnar ögonen på morgonen och stänger dom på kvällen.
(i övrigt så älskar jag Bon, jag kan inte förklara med ord hur mycket)
Jag är sjuk!
Misslyckat
Var ute och gick i rsk tempo, städade, damma var allmänt aktiv. Kom undan maten, ända tills dom åkae till stan. Innan mamma och pappa åkte satt dom med mig tills jag åt. Jag åt en halv hemmagjort hambugare och en tugga potatis (Jag hatar kolhydrateri from av bröd, potatis, ris, mackaroner osv!) Sen efter dom vart i stan kom dom hem med massa godis, på en ONSDAG! Dom bad mig ta en glass och lite smågodis. Jag fick panik, totalt, vilket ledde till att jag tappade kontrollen över min handligar. Som slutade med 2 glassar och chockald! HUR FAN KAN JAG!!!?!?!?!?!?
Mamma och pappa lugnade ner mig och sa att det var lugnt och att om jag lovar att inte hemlighetsmotionera eller ngt så får jag i princip göra hur mycket som helst i morgon, men jag måste ändå äta. Varför fattar dom inte!?
Imorgon ska jag iaf bränna fett hela dagen, inte äta ngt alls på minst 4 dagar, det där jävla godiset ska fan bort. Jag ska kunna gå runt i bikin på gotland som 6 veckor utan att syp och vilja dränka mig i havet!
Jag kanske smiter in på toaletten om ett tag, men det är inte värt det egentligen. 6 var det uppätet och det är dyrg 2 och en halv timme sen, inte är det väl "kvar" då så att säga? fanfanfanfanfanfan
Jag ska sluta få panik, jag måste få tillbaka kontrollen, jag kommer inte orka med det här annars!
Konstiga dagar
Imorgon är det 6 veckor tills vi skja på semester, och jag har gjort en deal med mamma och pappa som går ut på att jag kommer att få gå ut och gå 2 gånger om dagen och springa en gång i veckan, förutsatt att jag äter. Bra lögnare som jag är lovade jag det men såklart kommer jag försöka komma undan. Tack Gud för min övertalarförmåga!
Imorgon är det ingen skola så jag tar en långpromenad förhoppningsvis med en kompis. Sen en sväng på kvällen också. Jag vet att jag har sagt att jag är taggad men nu är det verkligen högt eftersom det är exakt 6 veckor så blir det lite mera ja, taggat.
Känner jag mig rätt kommer jag efter filmen ligga i sängen och få en gråtattack och när de är klar kommer jag stå rakt upp och ner hela natten eller lösa korsord, suck. Ha en trevlig kväll!
Det är med att söka hjälp
Mamma och pappa är 1000000000 gånger bättre på att prta med mig än vad dom är. Såjag kommer inte att ta hjälp på sjukhussättet.
Idag däremot hatar jag mina föräldrar just nu. Jag fick inte åka till stallet och dom tvinga i mig en HEL middagsportion. Beståenda av två hemma gjorda "biffar" och klyftpotatis + en MACKA! Jag fick sån jävla ångest och mamma och pappa höll mig under upp sikt tills nu, vilket inebär att syp upp maten inte är någon ide, eftersom jag åt kl 5. Och träna kommer dom höra! Imorgon ska jag iaf ut och springa och sen gå en promenad med hästen. Och imorgn ska dom inte få tvinga i mig mat. Snart är det sommar och jag vill kunna gå runt i shorts utan att vilja döda mig själv och kunna ta en glass på semestern och till och med njuta av en härlig midsommarmåltid utomlands utan att få dåligt samvete. Tur är iaf att mina familj är hurtig och kommer att gå runt hel hel del.
Nej fan vad dåligt jag mår just nu, kom och döda mig snälla!
Veckans mål: v.19
- Försöka övertala föräldrarna att jag ska få jogga 2 gånger den här veckan
- Äta så lite som möjligt, försöka komma undan så ofta det går. Te är tillåtet
- Komma i gång med Bon så man kan börja rida henne så att man blir ansträngd
- Umgås mera med kompisar och inte hoppa över skolan för motion!
Kärlek till promenader
Åh vad bra jag mår just nu! Har nyss kommit in från e 2 timmars rask promenad, även om vädret är lite små tråkigt var det ändå himla skönt. Det ända som känna dåligt är att jag har ljugit för pappa, igen...SKulle gått till skolan idag och haft en lektion i Historia men jag var som sagt ute och gick ist. Sen nu när jag kom hem sa jag bara att den var inställd och till slut kom frågan "Har du ätit frukost och lunch?" "ja jag åt en macka på bussen och sen lunch innan jag åkte hem" Jag känner hur mina lögner blir allt sämre, frågan är bara om det är bra elle dåligt?
Nu ska jag iaf titta på tvn en liten stund sen ska jag plugga. Och när jag är klar med det ska jag till stallet och gå en 1 timmes promenad med bon, eller ja min syster rider henne och jag går med. Och nu vet jag ocksp att pappa och mamma inte kommer tjata om mat. YES! Det här kommer bli en bra dag !
Jag måste skriva av mig...
Varför ljuger då mina föräldrar mig rätt upp i ansiktet och säger att jag fortfarande är small, att jag är benig och mycket mindre en mina mindre syskon? Hua kan jag vara det när jag bara var "Lite" small förut? Då måste det ju betyda att jag faktiskt är tjock och inte inbillar mig.
Jag är äldst av 3 systarar och kämpar ständigt med tankarna om mig och dom. Min mamma är en fd bodybilder som fortfarande tränar styrkelyft 3 gånger i veckan, mina äldsta lillasyster tränar även hon 3 gånger iveckan + att hon dansar. Min minsta syster rider tillsammans med mig men har under tiden vi inte hade häst tränar med mamma och min syster. Jag var alltid med dom förut men nu har jag inte fått följa med och det har varit sjukt jobbigt.
Det konstiga ör att jag inte blir förbannad på min äldsta syster, vi kallar henne sara, för jag vet att hon strävar efter att gå upp i vikt och hennes mål är att bli över 50 kilo muskler, alltå en riktigt muskellös tjej medans min minsta syster, henne kallar vi lisa, vill gå ner i vikt. Det är sjukr jobbigt. Inte bara att hon tränar utan även att jag älskar ju henne grund och botten och mår dåligt när jag är elak mot henne.
Lisa och jag har mera av en mans krop, rätt breddaxlade och får lätt muskler och så. Medans Sara är väldigt tunnt byggt. Ironiskt va? Hon vill bli som oss och vi vill bli som henne. Men saken är den att jag ahr accepterat att jag aldrig komme bli lika "tunn" som en modell och det är inte det, det är bara det att jag vill kunna titta mig i spegeln och tycka att "Fan jag är rätt snygg" Men jag har en jävla bit kvar.
Så fort jag sitter bervid min systrar, kompisar, mamma och alla sneglar jag på dom hur tjocka ben dom får när dom sitter i olika ställningar och går in på toaletten och kollar in mig själv. Det är sjukt. Ibland är jag tjockare, ibland kan jag inte se. När jag satt brevid Lisa idag gemförde jag våra armar. Visst har papa rätt att jag är mindre än henne och så men samtidgt skrämmer det skiten ur mig att jag faktiskt är kortare än båda mina systrar och då ska jag ju vara mycket smallare än dom, är jag det? ja...nej.. JAG VET INTE!
Usch, jävla skit skit skit skit. Jag kommer nyss från en inspektion framför spegeln som ni kanska kan förstå, och jag mår äckligt dåligt, på riktigt jag vill skrika rakt ut och riva sönder mig själv, vilket jag förmodligen skulle göra om jag var ensam.
Jag måste vara possivit säger dom jävla idioterna på sjukhuset. Välja ut 3 bra saker varje dag, ahhahah vilket skämt. Har inte dom utbildning för sånt, det märks iaf inte...
(3 bra saker 3 bra saker 3 bra saker 3 bra saker 3 bra saker 3 bra saker 3 bra saker 3 bra saker 3 bra saker 3 bra saker)
- Jag är faktiskt nöjd med mina händer
- Även fötterna
- Sist ut är mina ögon
Dåliga saker då, haha betydlig lättare:
- Mina ben, fetto fetto fetto!!
- Att jag är bredare än broadway!
- MIna armar är som fetto ben!
- Jag har en dubbelhaka större än störst
- Allt jävla fett på magen, fyfan fyfan!
- Mitt hår är numera dubbelt så tunnt!
- Min hud är torr som öknen och jag har utslag över hela kroppen
Bra sätt att avsluta kvällen med. Suck, jag kommer aldrig klara det här, så då kan jag lika gärna göra ALLT för att bli smal, ja så får det fan bli. Peppa mig gärna gott folk!
Godnatt.
Jag känner mig hemsk
jag börjar fundera på om jag älskar min Bon för att hon är mitt skäl till motion och mitt gömställe när det pratas om mat, eller om jag älskar henne för att hon är min klippa i stormen? Det skrämme mig lite och får mig att inse hur sjuk jag kanske trots allt är.
Hästar är mitt liv, utan dom skulle jag vara förlorad. Utan dom skulle jag inte ens försöka, eller nej utan dom skulle jag inte finnas. Jag sålde min fd häst i sommras och det var då skiten började, om jag bara haft honom vid min sida hade det aldrig gått så här långt.
Nu är det Bon som gäller, hon har det sötaste huvudet du kan tänka dig och smart som få. Jag älskar henne för att hon är hon, inte för den motion hon ger mig, det är bara ett plus. Det är det ända jag vet säkert, det är det ända som den verkliga jag känner och har kontroll över. Tack och lov för att jag iaf finns kvar...
Jävla skit ätstörningar. Jag hatar att jag älskar dig.
I do anything
På måndag är det ju skola, funderar på att skippa första lektionerna och gå ist, ja så blir det. Det bästa med att gå i skolan är att ingen tjatar på mig att jag ska äta och när jag kommer hem runt 16.00 ska vi direkt till stallet och ta en promenad och när vi kommer hem runt 19.00 är det ingen som tvingar mig att äta eftersom min familj aldrig har ätit efter kl 5. PERFEKT! Sen på Tisdag vet jag hur jag kommer må av resultatet att inte ätit på 2 dagar men när jag väl är i stallet kommer det gå lätt att promenera. Sen på kvällen tar jag ytligare en promenad, också lätt att låta bli maten.
Onsdag, betyder skola igen och ingen mat och promenader och mycket spring i trapporna. Torsdagen kommer bli den absolut svårate dagen, om inte mamma jobbar annars kommer det förmodligen bli en lunch portion som max får vara 200 kalorier. Och även denna dag kommer det bli 2 promenader.
Så från söndag till torsdag kommer jag gå i princip 2 promenader varje dag och sen max 200 kalorier. Kanske även tränar lite hemma framför tvn.
Det här kommer bli bra, det är 30 dagar kvar tills vi slutar skolan så jag borde klara av att bli smal till semestern, eller snarare jag måste!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! JAg dör om jag inte kan gå runt i bikini i sommar.