Jag måste skriva av mig...
Jag vet ju att hjärnan kan få en att se tjockar ut en vad man är, man inbillar sig och så. Men hjärnan kan knappast få en att känna annorlunda, den kan inte få en att känna att kläder som förut sat så löst att dom ramlade av nu sittar tight. Det r omöjligt. Inga argument mot det eller hur?
Varför ljuger då mina föräldrar mig rätt upp i ansiktet och säger att jag fortfarande är small, att jag är benig och mycket mindre en mina mindre syskon? Hua kan jag vara det när jag bara var "Lite" small förut? Då måste det ju betyda att jag faktiskt är tjock och inte inbillar mig.
Jag är äldst av 3 systarar och kämpar ständigt med tankarna om mig och dom. Min mamma är en fd bodybilder som fortfarande tränar styrkelyft 3 gånger i veckan, mina äldsta lillasyster tränar även hon 3 gånger iveckan + att hon dansar. Min minsta syster rider tillsammans med mig men har under tiden vi inte hade häst tränar med mamma och min syster. Jag var alltid med dom förut men nu har jag inte fått följa med och det har varit sjukt jobbigt.
Det konstiga ör att jag inte blir förbannad på min äldsta syster, vi kallar henne sara, för jag vet att hon strävar efter att gå upp i vikt och hennes mål är att bli över 50 kilo muskler, alltå en riktigt muskellös tjej medans min minsta syster, henne kallar vi lisa, vill gå ner i vikt. Det är sjukr jobbigt. Inte bara att hon tränar utan även att jag älskar ju henne grund och botten och mår dåligt när jag är elak mot henne.
Lisa och jag har mera av en mans krop, rätt breddaxlade och får lätt muskler och så. Medans Sara är väldigt tunnt byggt. Ironiskt va? Hon vill bli som oss och vi vill bli som henne. Men saken är den att jag ahr accepterat att jag aldrig komme bli lika "tunn" som en modell och det är inte det, det är bara det att jag vill kunna titta mig i spegeln och tycka att "Fan jag är rätt snygg" Men jag har en jävla bit kvar.
Så fort jag sitter bervid min systrar, kompisar, mamma och alla sneglar jag på dom hur tjocka ben dom får när dom sitter i olika ställningar och går in på toaletten och kollar in mig själv. Det är sjukt. Ibland är jag tjockare, ibland kan jag inte se. När jag satt brevid Lisa idag gemförde jag våra armar. Visst har papa rätt att jag är mindre än henne och så men samtidgt skrämmer det skiten ur mig att jag faktiskt är kortare än båda mina systrar och då ska jag ju vara mycket smallare än dom, är jag det? ja...nej.. JAG VET INTE!
Usch, jävla skit skit skit skit. Jag kommer nyss från en inspektion framför spegeln som ni kanska kan förstå, och jag mår äckligt dåligt, på riktigt jag vill skrika rakt ut och riva sönder mig själv, vilket jag förmodligen skulle göra om jag var ensam.
Jag måste vara possivit säger dom jävla idioterna på sjukhuset. Välja ut 3 bra saker varje dag, ahhahah vilket skämt. Har inte dom utbildning för sånt, det märks iaf inte...
(3 bra saker 3 bra saker 3 bra saker 3 bra saker 3 bra saker 3 bra saker 3 bra saker 3 bra saker 3 bra saker 3 bra saker)
- Jag är faktiskt nöjd med mina händer
- Även fötterna
- Sist ut är mina ögon
Dåliga saker då, haha betydlig lättare:
- Mina ben, fetto fetto fetto!!
- Att jag är bredare än broadway!
- MIna armar är som fetto ben!
- Jag har en dubbelhaka större än störst
- Allt jävla fett på magen, fyfan fyfan!
- Mitt hår är numera dubbelt så tunnt!
- Min hud är torr som öknen och jag har utslag över hela kroppen
Bra sätt att avsluta kvällen med. Suck, jag kommer aldrig klara det här, så då kan jag lika gärna göra ALLT för att bli smal, ja så får det fan bli. Peppa mig gärna gott folk!
Godnatt.
Varför ljuger då mina föräldrar mig rätt upp i ansiktet och säger att jag fortfarande är small, att jag är benig och mycket mindre en mina mindre syskon? Hua kan jag vara det när jag bara var "Lite" small förut? Då måste det ju betyda att jag faktiskt är tjock och inte inbillar mig.
Jag är äldst av 3 systarar och kämpar ständigt med tankarna om mig och dom. Min mamma är en fd bodybilder som fortfarande tränar styrkelyft 3 gånger i veckan, mina äldsta lillasyster tränar även hon 3 gånger iveckan + att hon dansar. Min minsta syster rider tillsammans med mig men har under tiden vi inte hade häst tränar med mamma och min syster. Jag var alltid med dom förut men nu har jag inte fått följa med och det har varit sjukt jobbigt.
Det konstiga ör att jag inte blir förbannad på min äldsta syster, vi kallar henne sara, för jag vet att hon strävar efter att gå upp i vikt och hennes mål är att bli över 50 kilo muskler, alltå en riktigt muskellös tjej medans min minsta syster, henne kallar vi lisa, vill gå ner i vikt. Det är sjukr jobbigt. Inte bara att hon tränar utan även att jag älskar ju henne grund och botten och mår dåligt när jag är elak mot henne.
Lisa och jag har mera av en mans krop, rätt breddaxlade och får lätt muskler och så. Medans Sara är väldigt tunnt byggt. Ironiskt va? Hon vill bli som oss och vi vill bli som henne. Men saken är den att jag ahr accepterat att jag aldrig komme bli lika "tunn" som en modell och det är inte det, det är bara det att jag vill kunna titta mig i spegeln och tycka att "Fan jag är rätt snygg" Men jag har en jävla bit kvar.
Så fort jag sitter bervid min systrar, kompisar, mamma och alla sneglar jag på dom hur tjocka ben dom får när dom sitter i olika ställningar och går in på toaletten och kollar in mig själv. Det är sjukt. Ibland är jag tjockare, ibland kan jag inte se. När jag satt brevid Lisa idag gemförde jag våra armar. Visst har papa rätt att jag är mindre än henne och så men samtidgt skrämmer det skiten ur mig att jag faktiskt är kortare än båda mina systrar och då ska jag ju vara mycket smallare än dom, är jag det? ja...nej.. JAG VET INTE!
Usch, jävla skit skit skit skit. Jag kommer nyss från en inspektion framför spegeln som ni kanska kan förstå, och jag mår äckligt dåligt, på riktigt jag vill skrika rakt ut och riva sönder mig själv, vilket jag förmodligen skulle göra om jag var ensam.
Jag måste vara possivit säger dom jävla idioterna på sjukhuset. Välja ut 3 bra saker varje dag, ahhahah vilket skämt. Har inte dom utbildning för sånt, det märks iaf inte...
(3 bra saker 3 bra saker 3 bra saker 3 bra saker 3 bra saker 3 bra saker 3 bra saker 3 bra saker 3 bra saker 3 bra saker)
- Jag är faktiskt nöjd med mina händer
- Även fötterna
- Sist ut är mina ögon
Dåliga saker då, haha betydlig lättare:
- Mina ben, fetto fetto fetto!!
- Att jag är bredare än broadway!
- MIna armar är som fetto ben!
- Jag har en dubbelhaka större än störst
- Allt jävla fett på magen, fyfan fyfan!
- Mitt hår är numera dubbelt så tunnt!
- Min hud är torr som öknen och jag har utslag över hela kroppen
Bra sätt att avsluta kvällen med. Suck, jag kommer aldrig klara det här, så då kan jag lika gärna göra ALLT för att bli smal, ja så får det fan bli. Peppa mig gärna gott folk!
Godnatt.
Kommentarer
Postat av: pinkhelp
Sv: Tack! Nej det är inte lätt men man måste härda ut och försöka se det positiva i det lilla för att orka med det.
Postat av: Lydia
Precis sådär går mina tankar också. Känner mig jämt och ständigt tjockast, no matter vem jag jämför mig med. Och det är skitsvårt att komma på 3 bra saker. Jag provade det på min blogg jag med, klarade det, men jälvar vad svårt det var!
Postat av: Lydia
svar: ELLER HUR! Man ser ju hur klart och tydligt som helst hur fet man är och ändå säger dom att man är smal. Skriker ju lögn på långa vägar lixom! Eller ja, det är väl sjukdomen som säger det men jaa, du vet vad jag menar...
Postat av: Lydia
svar: Men JA! Det går som inte att prata med dom, det är som att hålla en monolog med sej själv, för dom fattar inte. Dom känner sej bara hjälplösa och allt dom kan säga är typ "okej" för dom vet inte vad dom ska säga och dom fattar inte ett skit av det vi berättar egentligen. Håller med, skönt att ha nån som fattar ^^
Trackback
