mylifefromnowon.blogg.se

Nu sitter jag i vardagsrummet med några ur resesällskapet bla. min mormor. Saken är den att jag har hört att ätstörningar/anorexia osv går i arv, vilket jag alltid har tyckt är konstigt att jag då har drabbats av det eftersom jag inte har vetat någon som har haft det i min släkt. Mamma är gammal bodybuilder och styrkelyftare och har alltid, alltid haft en fin muskulös kropp och alltid ätit bra med mat osv. 

Men nu har jag pratat med mormor och hon berättade att hon hade haft det som ung också. Jaha där ser man. 

Trots att det har blivit så mycket mat, alltså mycket mat, till och med min syster som är på samma spår som mamma och äter alltid mycket mat tycker det har blivit aldeles för mycket mat. Hur går det då? Ska jag vara ärlig så har det förvånansvärt bra. Självklart kommer ångesten och biter sig fast men på något sätt skakar jag av mig den väldigt fort. Kanske för att jag gör så mycket hela tiden och jag hinner inte tänka så mycket. Kanske för att när jag titta mig i spegeln ser jag inget fetto, ingen small tjej men en normalstortjej. Kanske för att alla säger rätt saker och det jag vill höra...Sak samma, jag mår ganska bra just nu, uppsväl och mår illa som ett as men ändå, jag mår helt okej. 

Jag har som sagt gjort upp mitt schema som ni kanske har sätt, jag har kollat runt på mig sidor och ser att jag kommer att nå mitt mål om jag bara följer det. + Att under en vecka kommer jag var ensam hemma vilket betyder att jag måste cykla till stallet och det är ca 1.8 mil vilket är lite mer än 3.5 mil fram och tillbaka + att jag rider också, nice!! Och jag kommer kunna äta vad jag vill, när jag vill, om jag vill. Och jag tror nog jag ska tala om vad mitt mål är.

Jag är väldigt kort, mellan 155 och 157, har inte mätt mig på ett tag men aa. Och mitt mål är att väga 40 igen eller mest av allt 38 men aa, jag vill inte att man märker så jättestor skillnad på mig endå så att dom inte börjar hålla på och tvinga i mig mat igen. Dom skulle inte lyckas men jag vill inte bårka mer med dom, det har jag gjort tillräkligt Och imorgon fram till söndag hade jag tänkt fasta, 5 dagar alltså, och då är ju schemat igång.  Föresten har mitt mål aldrig vart att vara superskinny, mitt mål att se small ut på ett friskt sätt. En superskinny tjej som ska jobba i stallet och rida hästar, nej det skulle inte funka. Lite vett i huvudet har jag kvar. 

+ att ett liv där man inte äter mat varje dag och äter lite lagom och tränar lite lagom, det är så jag vill leva, end of story.